Har just kommit hem från en resa till Jordanien.....var där 2015 03 26 - 0409. Redan innan jag berättar mer om resan, vill jag slå fast att jag tycker att det var ett fantastiskt resmål....vilket säkert kommer att färga min beskrivning. Resan var givande p ett sätt som jag inte tänkt mig......fick en inblick i hur folk hade det, vad som förenar oss människor, vad Islam står för ....egentligen. Mötet med människor var oerhört givande
Jordaniernas nationalkaraktär karaktäriseras av: generositet, integritet, värdighet, gästfrihet och respekt... något som jag märkte under hela resan.
Att det var så nära mellan länderna i Främre Asien hade jag inte tänkt mig.....även om jag tyckte att jag kunde min karta......några kilometer till Saudi Arabien, tvärs över vattnet till Egypten. Närheten till Israet visste jag.
Hotellet
Vi bodde hela tiden på Almarsa Village Resort.South beach, ca 8 km söder om Aqaba...... hela tiden, alltså även när vi gjorde 2 dagarsturera till Petra och Vadi Rum. Det kändes lite av att "komma hem" när vi återvände till "högkvarteret"!
Hotellet bokade vi genom Booking.com........bra avbokningsregler och ingen risk att bli luirad.
Rummen var inbjudande fräscha och fina....2 eller 3 stjärnor skulle tro. Att AC ingick i rumspriset var ett absolut +. Temperaturen dagtid var ca 25. Ungefär hälften av de som bodde där var jordanska familjer och hälften "utbölingar". Hotellen i Almarsa lever tydligen på dykning, snorkling....boende och restaurang är lite av bisyssla. Ca 20 - 24 rum fanns på detta hotell.
Hotellet, ett familjehotell, hade en 20 meters pool som skyttes minutiöst. Varje kväll rengjordes den grundligt. Bassängen användes även för dykutbildning. En del av poolen var avgränsad barnpool. Våra rum var bara några meter från bassängkanten.
Noteras bör att Jordanien är inte flödar av alkohol som Sverige. De flesta restauranger serverade inte öl, vin eller sprit. Några affärer i närheten sålde alkohol, men dessa drycker fick bara intas på rummen eller på terrassen. Om någon tog en öl i skuggan under ett parasoll vi poolen kom personalen och berättade att det inte var tillåtet stt göra så.... men sa till på ett sätt som präglades av respekt(nationalkaraktären!}.
Vid sextiden kunde vi njuta av en magnifik solnedgång över Siniahalvöns berg, (Egypten}, på andra sidan Röda havet...... ja, en timme senare efter att sommartiden inträtt.
Vid tiotiden inträdde nattlugnet.... hotellkatten kunde inta bassängkanten. Vi var lite oroliga innan resan att trafiken på vägen mellan stranden och hotellet skulle vara störande.....men så var inte fallet. Trafiken var mycket gles, utom på torsdag- och fredagkvällar. Ingen av oss såg sig tvingad att använde öronproppar.
Taxi
Några bussar gick inte mellan South Beach och Aqaba..... men det var inget problem. Gick jag ner till vägen och stod där i fem minuter hade i regel några grönmetallictaxibilar stannat och erbjudit skjuts. I regel fick vi under färden in till stan ett visitkort till den bil vi valde så att vi senare kunde ringa till förarens mobil. Resan in kunde även användas för att planera utfärder av olika slag. "Vill ni åka till Petra?....eller till Vadi Rum?,,,,eller Döda Havet?" Förslagen var seriösa, även om det fanns prutmån. Så diskuterade vi olika uppslag, bestämde oss när vi kom hem och sände ett meddelande via mobilen Whats up app. De var inte påträngande utan vänligt respektfulla. Flera taxiförare hade referensböcker, där deras kunder skrivit några rader. De bläddrade då fram svenska referenser. Resorna till Petra och Vade Rum gjorde vi med taxi. Eftersom vi var fyra vuxna och ett barn var det en praktisk och relativt billig lösning. Priset för resan till Petra gich på 1500:- för oss alla tillsammans. Då körde han dit ena dagen och kom och hämtade nästkommande eftermiddag. Att vara "i tid"...... var en hederssak. Resorna användes för guidning, då förarna kunde relativt bra engelska....och kunde sitt land. Inga samtalsämnen var "förbjudna".
Affärer
Redan andra dag en kom vi på att det fanns en affär i Tala Bay, ett gated community för tyskar och andra en bit från Almarsa mot Saudihållet. Vi gick dit och legitimerade oss med körkortet för vakten vid bommen. han behöll körkortet medan vi gick in och handlade. En välsorterad affär.... även bra snorkelgrejor fanns.....och blöjor. Det var väldigt ödsligt att vandra genom detta instängda område....i
nte en människa var ute...inte ett skräp någonstans, men flera av lyxiga flervåningsyachtar i miljonklassen.
Nästa gång vi gick och handlade krävdes ingen legitimation.
Efter några turer persade vi på 14 minuter dit om vi gick efter vägen och dubbla tiden om vi gick med barnvagn efter stranden.
Mat
Frukosten på hotellet (8-10) var traditionell buffe. Äggen var väldigt hårdkokta...... gulan grön. Rejält mätta blev vi och ingen blev magsjuk.
Lunchen ordnade vi själva, yoghurth, banan och krossade kex.
Bästa middagen fick vi på grannhotellet Darna. De friterade bläckfiskarna var utsökta och porttionerna väl tilltagna....även Mix grill var mycket gott.
Till maten drack vi ofta Lemon Mint....läskande och gott!
Strandlivet
South Beach är en hård, något skräpig strand. Efter jordaniernas helgfirande (torsdagkväll - lördag em) var den mycket skräpig....... småstenar här och var gjorde att vi inte gick vare sig på stranden eller ute i vattnet utan att använda badskor. Från 1/4 såg vi städpersonal dNågra bussar gick inte meagligen gå och plocka skräp på stranden.....vi gissade att detta markerade "turistsäsong".
Vid halvåtta tog vi ett morgondopp.....ljuvligt, även om dagstemperaturen nått just över 15 gradersstrecket......Vattnet var varmare.
På stranden vid hotellet gick en lina ett 100 tal meter rätt ut i havet. Först mot slutet av vistelsen tog vi reda på att linan markerade en utfart till korallrevet. ..... tillräckligt simdjup, så att man kunde ta sig ut utan att slå i något knä eller hand i en vass sten. Väl därute var det fantastisk snorkling som väntade,...... som att simma i ett akvarium!
På stranden ungicks jordanerna oftast familjevis. Männen ägnade sig åt att "göra plättar", som här och kvinnorna pratade "bakom ryggen" på männen.
De kom i sina bilar torsdagkväll och stannade till lördag eftermiddag.
Kvinnorna bar heltäckande klädsel, även när de badade.
Vattenpipan har gjort att det blivit möjliugt för kvinnor att röka. Tidigare ansågs det mycket opassande att en kvinna rökte......men vattenpipan ses som "röka-light"....och blivit melodin för kvinnorna. på stranden ser jag ofta piputhyrare gå omkring.
Många sover över på stranden. Bilarna är fullproppade med sovateraljer. Det är barnens uppgift att bara ner madrasser och filtar till stranden.... inget curlande här inte!
Uppfinningsförmågan var stor att skärma av och skapa en mysig sovplats.
Männen var vässterländskt klädda....och ägnade sig en del åt strandfotboll och andra fysiska aktiviteter. Messi kände alla till.....någon enstaka Zlatan.
Petra
Till ett av Värdens su underverk (nya upplagan) Petra åkte vi en måndag. Då har de nämligen en speciell kvällssession, Petra by night.. Några kväller i veckan har de detta arrangemang. 15 000 levande ljus placeras i papperspåsar och belyser vägen in i Petra fram till The treasury,
Sedan stannade vi över natten på ett hotell 500 meter från grinden.
Vi frågade om det var möjligt att göra kvällens vandring med barnvagn. "Inga problem!!" Men hade vi inte varit tre som bar barnvagnen bitvis hade vi aldrig tagit oss fram till slutmålet.
På håll hörde vi stämningsfull musik. Väl framme vid the treassury satte vi fick en mugg med te och lyssnade till "Berättelsen om Petra".... förutom traditionell musik. Hela upplevelsen av Petra by night förtogs av att folk pladdrade, pratade högt. vitt och brett under hela vandringen till The treasury
Morgonen därpå gich vi kvart i åtta på en 5 timmars vandring i Petra...... Hela vandringen präglades av fint vandringsväder, tystnad, ro och stillhet.
Fantastiska formationer utmejslade i klippan.
Att komma in i Petra tidigt på morgonen gjorde att temperaturen var behaglig.....nästan lite kylslagen.....och bara vi, ingen trängsel!
Anledningen till att vi gich tidigt var att Kerstin läst om att The treassury, klippan, där de karvat ut pelarna och hela fasaden, skulle vara solbelyst klockan åtta. Vi trodde väl att den skulle sedan vara belyst en halvtimma, trekvart....minst. När vi kom dit 8.20 var solbelysningen förbi.
,
Lite längre fram fans som ett torg med teservering ocnågorlunda.h lite försäljning av divewrse beduinalster. Jag köpte en turbansjal....på vilkoret att jag fich en kurs i hur man knyter den. Han visade, jag testade att knyta.
Till slut lyckades jag
Sedan blev det brant brant....brant bergsstig upp till en offerplats. Förutom offerplatsen var det en bedårande utsikt däruppe. Det gick åt en del vatten under klättringen....ja klättring var det ju egentligen inte, trappsteg fanns uthuggna....men brant var det. Vi var väldigt glada att temperaturen var behaglig för en nordbo!
Väl däruppe träffade vi denna kvinna som kom ridande på sin åsna. Hon visade oss hur vi skull gå för att komma ner igen på baksidan av berget. Hon hade ochså en liten "affär" dvs en bräda med några halsband gjorda av kamelben utlagda........ och lite andra egentillverkade "beduinsaker".
Lite längre fram rastade vi på en klippavsats. Bå blev både Kerstin och jag träffade av knytnävsstora stenar, som kom uppifrån berget. "Vem sjutton kastan sten på oss??"
Efter ett par minute ser denna glada gossa komma i full karriär på sin åsna..... ja, han var inte så glad till en början. "Jag är så ledsen!! Fick ni stenar på er?" "Jo vi blev träffade av några stenar." Åsnan snavade och gick ner på knä uppe på stigen. jag nästan ramlade av och knuffade ner några stenar med mitt knä! Jag är sååå ledsen!" "Det var inte så farligt....... träffade bara mig i baken!"
Vi började gå. När vi hade gått ett trettiotal metrar från raststället, vänder han sig på sin åsna och ropar: "Vems mobiltelefon ligger därborta?" Jag vänder mig om och ser min mobil, som glidit ur fickan när jag satt mig på klippan. Han hade hur lätt som helst kunna rida vidare, vända om och stoppa den i sin egen ficka.......inte en människa så långt ögan nådde.
"Några pengar vill jag inte ha!", sa han när jag räckte fram en Jodsedel.".....men en belöning vore att få få rätta till din fult knutna turban! Vem har knutit den?"
Nu blev turbanen mycket bättre!!...och jag lyckades få honom att ta emot en hittelö...och en påse tuggummi, som bar nog mest uppskattat.
Framåt eftermiddagen blev det lite mer folk i Petra. Kamelerritt erbjöds för utfärden.... eller hästskjuts. "Hästritt ut ostar ingenting! Ingår i biljetten!", ropade de.... men de ville ha rejält med dricks!
Vi tog apostlahästarna!.....trötta, men väldigt nöjda och uppfyllda av vandringen i Petra!
Wadi Rum
Resan till Wade Rum (....stavas med V på vissa ställen) förhandlade vi om på vögen från Petra. Chaffören hade fått uppdraget att undersöka möjligheterna till att ordna ett "Wadi Rum-paket" när vi skikldes vid hotellet i Petra/Wadi Musa.
"Jag kan ordna det för 190 Jd.....taxiresan dit och tillbaka, 2 timmars safari med min systerson, middag i en liten camp, övernattning i ett litet tält, frukost". Vi tyckte att det var ett bra pris för tre personer.....vi hade då tagit reda på vad det skulle kosta om vi hakade på någon resebyrås resor till Wadi Rum. Nu fick vi dessutom en småskalig lösning, vilket vi gillade! Det är inte riktigt samma stämning att traska runt i öknen bland ett femtiotal andra mot att göra öknen på tre personer.
Vi kom fram något för tidigt......ökensafarin gör sig bäst när solen är på väg ner, så att skuggorna av bergen blir långa och dramatiska. Väntetiden ägnade vi åt te/kaffedrickning i en suovenir/caféshop. Kajsa fick även testa olika slöjalternativ.
Safarin tog två timmar och kändes lagom lång, även om Kerstin hade läst om några stenbroar hon velat se....men de låg 5 timmar bort från vårt stråk
Ett para bilar mötte vi under turen. Föraren i en bil stannade gich ur bilen, föll på knä och bad. Det gäller att veta när bönetimmen infaller.....och riktningen till Mecka!
Stillheten var påtaglig, men kunde riktigt känna stämningen av ro, litenhet och tystnad.
På en del ställen hade naturen varit lite sprallig och ådstakommit roliga formationer
Man blir aldrig för gammal för att åka rutchkana!
Kajsa grävdes ned i den eftermiddagsvarma sanden, så att bara ansiketet stack fram..... sedan lämnade vi henne en god stund i sanden, så att hon fich uppleva stillheten, värmen ............och bara vara i "sin egen värld".
Så kom vi fram till den lilla campen, Salman Zwaidh camp, på fem tält, där vi skulle ata middag och övernatta. Campen finns på booking.com.
Inne i "restaurangtältet" brann en fin, så gott som rökfri eld. Vi blev serverade te och samtalen kom i gång. En kinesisk student (som studerade i London), en indisk familj (som jobbade i Riad, Saudi Arabien, vi och några beduiner. Vi pratade om ditt och datt..... inga ämnen kändes förbjudna. Alla intresserade av varandras bilder av sin verklighet.
Middagen bestod av en god kycklingrätt, ris, sallader och bröd. Indierna var vegetarianer............ det ordnades mat, som även de var nöjda med.
Innan sängdax, tog vi en natttvandring i fullmånens sken.
Redan vid sextiden blev vi väckta med en kopp te. Sedan gick vi ut och avnjöt soluppgången, som var magnifik. Att det var just på påskdagens morgon var särskilt stämningshöjande för Kerstin.
Vinden skapade fantastiska formationer i sanddynerna..... här hade även något litet djur gjort avtryk i sanden under natten.
...........sedan kom ökentaxin och hämtade oss!
